'du inser inte vad du har förän du förlorat det.' det var vad som slog mig inatt.
du har levt på tryggheten av att minnen aldrig försvinner, att det alltid finns och har funnits något där för dig. detta är delvis sant. det försvinner inte. iallafall inte skalet och det ytliga. bara om du väljer att glömma.
men det du egentligen inte har någon kontroll över, det du med 95% chans kommer att glömma, är det innersta, det som gör en människa i sin helhet. rösten, doften, skrattet. det du älskade och beundrade. dessa delar av en människa måste göra sig påmind.
du kommer antagligen att nå fram till den dagen då du inser att det inte längre finns något där. då denne försvinner och förvandlas till en av vaxdockorna på Madame Tussaude's utställning i London. ett hårt skal. ihålig. visserligen fortfarande underbart vacker, men förstörd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0